Definition av Shunt Wound DC-generator

I shunt-wound DC-generator är fältdragslindningarna anslutna parallellt med armaturen. I dessa typer av generatorer delas armaturströmmen (Ia) i två delar: shunt-fältströmmen (Ish) flödar genom shunt-fältdragslindningen, och lastströmmen (IL) flödar genom den externa lasten.

De tre viktigaste karaktäristikerna hos shunt-wound DC-generatorer diskuteras nedan:
Magnetisk Karaktär
Den magnetiska karaktäristikkurvan visar förhållandet mellan shunt-fältström (Ish) och tomströmsspänning (E0). För en given fältström varierar tomströms-e.m.f. (E0) proportionellt med armaturens rotationshastighet. Diagrammet illustrerar de magnetiska karaktäristikkurvorna för olika hastigheter.
På grund av restmagnetism börjar kurvorna från ett punkt A något ovanför origo O. De övre delarna av kurvorna böjs på grund av mättnad. Den externa lastresistansen för maskinen måste hållas större än dess kritiska värde, annars kommer maskinen inte att bli upphetsad eller sluta fungera om den redan är i rörelse. AB, AC och AD är lutningar som ger kritiska resistanser vid hastigheter N1, N2 och N3. Här gäller det att N1 > N2 > N3.
Kritisk Lastresistans

Detta är den minsta externa lastresistans som krävs för att upphetsa shunt-wound generatorn.
Intern Karaktär
Den interna karaktäristikkurvan visar förhållandet mellan genererad spänning (Eg) och lastström (IL). När generatorn belastas minskar den genererade spänningen på grund av armaturreaktion, vilket gör den lägre än tomströms-e.m.f. Kurvan AD representerar tomströmsvolten, medan kurvan AB visar den interna karaktären.
Extern Karaktär

AC-kurvan visar den externa karaktären hos shunt-wound DC-generatorer. Den visar variationen av terminalspänning med lastströmmen. Ohmsk fall p.g.a. armaturresistans ger lägre terminalspänning än den genererade spänningen. Därför ligger kurvan under den interna karaktäristikkurvan.
Terminalspänningen kan alltid hållas konstant genom justering av lastterminalen.
När lastresistansen hos en shunt-wound DC-generator minskas, ökar lastströmmen, men endast upp till en viss gräns (punkt C). Bortom denna punkt, leder ytterligare minskning av lastresistans till en minskning av strömmen. Detta gör att den externa karaktäristikkurvan viker åt tillbaka, vilket slutligen leder till noll terminalspänning, trots att viss spänning återstår p.g.a. restmagnetism.
Vi vet, Terminalspänning
Nu, när IL

ökas, så minskar terminalspänningen. Efter en viss gräns, p.g.a. tung lastström och ökad ohmsk fall, minskar terminalspänningen drastiskt. Denna drastiska minskning av terminalspänningen över lasten, resulterar i en minskning av lastströmmen, även om lasten då är hög eller lastresistansen låg.
Därför måste lastresistansen för maskinen hållas korrekt. Punkten där maskinen ger maximal strömutsignal kallas brytpunkt (punkt C i bilden).