Definition av mellanlång överföringsledning
En mellanlång överföringsledning definieras som en ledning med en längd mellan 80 km (50 mil) och 250 km (150 mil).
En mellanlång överföringsledning definieras som en ledning med en effektiv längd mer än 80 km (50 mil) men mindre än 250 km (150 mil). I motsats till en kort överföringsledning är laddningsströmmen i en mellanlång överföringsledning märkbar, och därför måste sidobetänkandet tas i beaktning (vilket även gäller för långa överföringsledningar). Detta sidobetänkande införs inom den admittans ("Y") som ingår i ABCD-kretsparametrarna.
ABCD-parametrarna för en mellanlång överföringsledning beräknas med hjälp av en sammanlagd sidoadmittans och en sammanlagd serieimpedans. Dessa parametrar kan representeras med tre olika modeller:
Nominalt Π-representation (nominalt pi-modell)
Nominalt T-representation (nominalt T-modell)
Metod med slutlig kondensator
Låt oss nu gå in på en detaljerad diskussion om dessa ovan nämnda modeller, där vi härleder ABCD-parametrarna för mellanlånga överföringsledningar.
Betydelsen av sidoadmittans
Sidoadmittansen är betydelsefull i mellanlånga överföringsledningar och måste beaktas på grund av laddningsströmmen i ledningen.
Nominalt Π-modell
I fallet med nominalt Π-representation (dvs. nominalt pi-modell), placeras den sammanlagda serieimpedansen i mitten av kretsen, medan sidoadmittanserna finns vid ändarna. Som vi kan se från diagrammet av Π-nätverket nedan, delas den totala sammanlagda sidoadmittansen i två lika delar, och varje halvdel med värdet Y/2 placeras vid både sändande och mottagande ände, medan hela kretsens impedans finns mellan de två.

Formen av den sådan bildade kretsen liknar symbolen Π, och därför kallas det för nominalt Π-representation av en mellanlång överföringsledning. Den används främst för att fastställa generella kretsparametrar och utföra belastningsflödesanalys.
Här är VS spänningsänden, och VR är mottagningsänden. Is är strömmen vid spänningsänden, och IR är strömmen vid mottagningsänden. I1 och I3 är strömmarna genom sidoadmittanserna, och I2 är strömmen genom serieimpedansen Z.
Nu genom att tillämpa KCL, vid nod P, får vi.
På samma sätt genom att tillämpa KCL, till nod Q.
Nu genom att ersätta ekvation (2) i ekvation (1)
Genom att nu tillämpa KVL på kretsen,

Genom att jämföra ekvation (4) och (5) med standard ABCD-parameterekvationer
Härleder vi ABCD-parametrarna för en mellanlång överföringsledning som:

Nominalt T-modell
I den nominala T-modellen för en mellanlång överföringsledning placeras den sammanlagda sidoadmittansen i mitten, medan den totala serieimpedansen delas in i två lika delar och placeras på båda sidor om sidoadmittansen. Den sådan bildade kretsen liknar symbolen för ett stort T, och därför kallas den för det nominala T-nätverket för en mellanlång överföringsledning, vilket visas i diagrammet nedan.

Här är också Vt nätverk och Vr respektive spänningsänden och mottagningsänden, och
Is är strömmen som flödar genom spänningsänden.
Ir är strömmen som flödar genom mottagningsänden av kretsen.
Låt M vara en nod i mitten av kretsen, och fallningen i M ges av Vm.
Genom att tillämpa KVL på det ovanstående nätverket får vi,
Nu är sändande enda ström,
Genom att ersätta värdet av VM i ekvation (9) får vi,

Genom att igen jämföra ekvation (8) och (10) med standard ABCD-parametrekvationer,
Parametrarna för T-nätverket för en mellanlång överföringsledning är

ABCD-parametrar
ABCD-parametrarna för mellanlånga överföringsledningar beräknas med hjälp av den sammanlagda sidoadmittansen och serieimpedansen, vilket är avgörande för analys och design av dessa ledningar.
Metod med slutlig kondensator
I metoden med slutlig kondensator koncentreras linjekapacitansen vid mottagningsänden. Denna metod tenderar att överskatta effekterna av kapacitans.