Mät spänningsfri motstånd: Använd en bro för att mäta det spänningsfria motståndet i varje hög- och lågspänningsvindning. Kontrollera om motståndsvärdena mellan faserna är balanserade och överensstämmer med tillverkarens ursprungliga data. Om fasmotstånd inte kan mätas direkt kan istället linjemotstånd mätas. Värdena för det spänningsfria motståndet kan indikera om vindningarna är intakta, om det finns kortslut eller öppna kopplingar, samt om kontaktmotståndet i tap-changern är normalt. Om det spänningsfria motståndet ändras betydligt efter byte av tap-position ligger problemet troligen vid tap-kontaktpunkterna snarare än i vindningarna själva. Denna test kontrollerar också kvaliteten på anslutningar mellan bushing-studs och ledningar, samt mellan ledningar och vindningar.
Mät isolationsmotstånd: Mät isolationsmotståndet mellan vindningar och mellan varje vindning och mark, samt polarisationsindex (R60/R15). Baserat på dessa mätvärden kan det avgöras om någon vindningsisolering har blivit fuktig, eller om det finns risk för brytning eller gnistande mellan vindningar eller till mark.
Mät dielektrisk förlustfaktor (tan δ): Använd en GY-typ Schering-bro för att mäta dielektrisk förlustfaktor (tan δ) mellan vindningar och mellan vindningar och mark. Testresultaten kan indikera om vindningsisoleringen är fuktig eller har undergått en allmän nedbrytning.
Ta ett prov av isolerande olja för förenklad test: Använd en flammtemperaturtester för att kontrollera om flammtemperatur för isolerande oljan har minskat. Inspektera oljan för kolpartiklar, pappersfiber, och notera om den har en bränd lukt. Om en gaschromatografianalysator är tillgänglig kan gasinnehållet i oljan mätas. Dessa metoder hjälper till att identifiera typ och natur av interna fel.
Tomgångstest: Utför ett tomsgångstest på transformatorn för att mäta de trefasiga tomsgångsströmmarna och tomsgångsförlusten. Dessa värden hjälper till att fastställa om det finns fel mellan siliciumjärnplåtar i kärnan, kortslut i magnetvägen, eller kortslut inom vindningarna.