Elektrisk överföringstorn: Typer design & delar
Vad är ett överföringstorn?
Ett överföringstorn (även kallat energiöverföringstorn, strömtorn eller elpylon) är en hög konstruktion (vanligtvis en stållatticetorn) som används för att stödja överbryggande ledningar. I elkraftnät används de för att bära högspänningsledningar som transportera stora mängder elektricitet från genereringsstationer till elektriska understationer; nätstolpar används för att stödja lägre spänningsunderförselnings- och distributionsledningar som transporterar ström från understationer till kunder.
Överföringstorn måste bära tunga överföringsledningar på tillräcklig säker höjd ovan mark. Utöver detta måste alla torn hålla ut alla typer av naturkatastrofer. Så designen av överföringstorn är ett viktigt ingenjörskap där civil-, mekanisk- och elektrisk teknik lika väl appliceras.
Delar av överföringstorn
Ett överföringstorn är en viktig del av ett överföringssystem. Ett överföringstorn består av följande delar:
Toppdelen av överföringstornet
Korsarmen av överföringstornet
Bommen av överföringstornet
Burken av överföringstornet
Överföringstornets kropp
Benen av överföringstornet
Stubb/Ankarbolts- och basplattasammansättning av överföringstornet.
Dessa delar beskrivs nedan. Observera att byggnaden av dessa torn inte är en enkel uppgift, och det finns en tornuppföringsmetodik bakom bygget av dessa högspänningsoverföringstorn.
Toppdel av överföringstorn
Delen ovan den översta korsarmen kallas toppdel av överföringstorn. Vanligtvis är jordningsledningen ansluten till spetsen av denna toppdel.
Korsarm av överföringstorn
Korsarmarna av överföringstornet håller överföringsledningen. Dimensionerna på korsarmen beror på nivån av överföringsspänning, konfiguration och minsta formningsvinkel för spänningsfördelning.
Burken av överföringstorn
Delen mellan tornets kropp och toppen kallas burken av överföringstorn. Denna del av tornet håller korsarmarna.
Överföringstorns kropp
Delen från de nedre korsarmarna upp till marknivån kallas överföringstorns kropp. Denna del av tornet spelar en viktig roll i att upprätthålla den nödvändiga markavståndet för den nedre ledaren i överföringsledningen.
Överföringstornsdesign
När man designer ett överföringstorn bör följande punkter tas i beaktning:
Det minsta markavståndet för den lägsta ledarpunkten ovan marknivån.
Längden på isolatorsträngen.
Det minsta avstånd som ska upprätthållas mellan ledare och mellan ledare och torn.
Placeringen av jordningsledningen i förhållande till yttersta ledare.
Det midspanavstånd som krävs med hänsyn tagen till ledarens dynamiska beteende och blixtnedslagskydd för strömföringslinjen.
För att fastställa det faktiska höjden av överföringstornet genom att ta hänsyn till ovanstående punkter har vi delat upp den totala höjden av tornet i fyra delar:
Minsta tillåtna markavstånd (H1)
Maximalt sag av överbryggande ledare (H2)
Vertikal avstånd mellan den övre och nedre ledaren (H3)
Vertikalt avstånd mellan jordningsledningen och den övre ledaren (H4)
Ju högre spänningen på överföringslinjen, desto högre blir markavståndet och vertikala avståndet. Det vill säga, högspänningstorn kommer att ha ett högre tillåtet markavstånd och större vertikala avstånd mellan den övre och nedre ledaren.
Typer av elektriska överföringstorn
Enligt olika överväganden finns det olika typer av överföringstorn.
Överföringslinjen går enligt tillgängliga korridorer. På grund av brist på kortaste avståndet i raka korridorer måste överföringslinjen avvika från sin raka väg när hinder uppstår. I den totala längden av en lång överföringslinje kan det finnas flera avvikelsepunkter. Enligt avvikelsevinkeln finns det fyra typer av överföringstorn-
A-typ torn – avvikelsevinkel 0o till 2o.
B-typ torn – avvikelsevinkel 2o till 15o.
C-typ torn – avvikelsevinkel 15o till 30
