SF6-läckageidentifieringsmetoder för GIS-utrustning

För detektering av SF6-gasläckage i GIS-utrustning, när den kvantitativa läckagedetektionsmetoden används, måste innehållet av SF6-gas i GIS-utrustningen mätas exakt. Enligt relevanta standarder bör mätfel hållas inom ±0,5 %. Läckagets hastighet beräknas baserat på förändringar i gasinnehåll efter en viss tid, vilket gör det möjligt att utvärdera utrustningens tätningsegenskaper.

Vid kvalitativ läckagedetektion används ofta direkt visuell inspektion, vilket innebär att man visuellt observerar kritiska områden som anslutningar och ventiler i GIS-utrustningen för tecken på SF6-gasläckage, såsom isbildning. Detta kräver att inspektörerna har omfattande fältupplevelse för att exakt identifiera subtila läckagekarakteristika. Infraröd bildbaserade detektionstekniker använder absorbensegenskaperna hos SF6-gas vid specifika infraröda våglängder. Under detektionen bör infraröda termokamerans våglängd sättas runt 6 μm, vilket möjliggör snabb lokalisering av potentiella läckpunkter i GIS-utrustningen, med detektionsnoggrannhet som når ppm-nivåer.

När huvmetoden används för läckagedetektion måste en lämplig tillsluten huv konstrueras anpassat efter de specifika dimensionerna på GIS-utrustningen. Förhållandet mellan huvens inre volym och utrustningens volym kontrolleras generellt sett mellan 1,2 och 1,5 för att säkerställa en relativt stabil detektionsmiljö och därigenom erhålla korrekta läckagedata.

Vid masspektrometri för SF6-läckagedetektion möjliggör exakt mätning av jonmassa och relativ förekomst identifiering av extremt små mängder av SF6-läckage, med detektionsgränser som går ner till ppb-nivå, vilket ger starkt stöd för tidig identifiering av potentiella läckager.

När tryckfallsmetoden används för att detektera läckagehastigheter krävs kontinuerlig övervakning av inre tryckförändringar i GIS-utrustningen, med tryckvärden som registreras var 24:e timme. Mängden läcka beräknas baserat på idealgaslagen, med hänsyn tagen till miljöfaktorers inverkan, såsom temperatur och tryck, under beräkningen.

Laseravskilningsmetoden detekterar SF6-gasläckage genom analys av det skenliga ljussignal som genereras från interaktionen mellan laser och läckande gas. I praktiken bör laserns utmattningsoutput justeras mellan 5–10 mW för att säkerställa detektionskänslighet och noggrannhet.

Adsorbentviktmetoden fastställer läckage genom att mäta viktförändringen av ett adsorbent innan och efter absorption av SF6-gas. Aktiverad aluminiumoxid används vanligtvis som adsorbent, vilken har en adsorptionseffektivitet på 0,2–0,3 g SF6 per gram adsorbent vid 25°C, vilket möjliggör beräkning av läckagehastigheten.

Elektrokemisk detektion använder sensorer som reagerar elektrokemiskt mot SF6-gas för läckagedetektion. Denna metod har typiskt en respons tid inom 1–3 minuter, vilket möjliggör realtidsövervakning av SF6-gaskoncentration runt GIS-utrustningen för snabb läckageidentifiering.

Ultrasoundsdetektion identifierar SF6-gasläckage baserat på ultraljudssignaler som genereras under gasläckage. Under detektionen sätts ultraljudssensorfrekvensen generellt sett mellan 20–100 kHz, vilket effektivt upptäcker svaga ultraljudssignaler som produceras av mindre läckor.