Alternativströmskontakter (med elektrisk kretsdiagramkod KM) är kärnkomponenter som används för att kontrollera anslutningen/avkopplingen mellan strömkällor och belastningar i kretsar, och de är också vanliga utrustningar som elektriker behöver arbeta med regelbundet. I praktiken är det inte ovanligt att vissa kollegor begår fel vid val av alternativströmskontakter, vilket leder till felaktig storlekssättning och följande bestående problem. Här lyfts fyra av de mest typiska vanliga felen fram för referens.
I. För stark betoning på nominalström vid storlekssättning
När man väljer en lämplig alternativströmskontakt baserat på belastningen, hänvisar vissa elektriker ofta endast till belastningens nominalström. Detta resulterar i att huvudkontakten på alternativströmskontakten brinner eller smälter ofta under faktisk drift.
Orsaken till detta fel är att metoden att välja en alternativströmskontakt (baserat på kapaciteten hos huvudkontakten) genom endast nominalström är endast tillämplig för rena resistiva belastningar såsom elektriska uppvärmningsdrågor. För induktiva belastningar som trefassasynkronmotorer, varierar startströmmen—påverkad av faktorer som startmetod, typ av drivbelastning och startfrekvens—typiskt mellan 4 till 7 gånger nominalströmmen under startfasen (innan stabil drift). Därför är det avgörande och nödvändigt att ta hänsyn till belastningens startström när man väljer en alternativströmskontakt.
II. Bortse från spolevoltsval (prioritet för säker spanspanning)
Med den ökade medvetenheten om säker elanvändning och efterlevnad av säkerhetsstandarder, samt för att minska onödiga elektriska skadestånd, har det blivit en allmän trend att prioritera säkra spanspanningar (AC36V) för alternativströmskontaktspoler.
Därför bör alternativströmskontakter med spolevoltsrating AC36V ges företräde vid design, val och montering. Man bör göra allt som står i sin makt för att undvika situationer där flera spolevoltnivåer (som AC380V och AC220V) samexisterar i kretsen.
III. Ignorera krav på hjälpkontakter
För att minska antalet andra hjälpenheter (t.ex. mellanreläer) och minimera storleken på det elektriska kontrollsystemet, bör typen av alternativströmskontakt också fastställas utifrån antalet hjälpkontakter som krävs för kontakten i kretsen.
Till exempel, om kretsen kräver ett stort antal hjälpkontakter för alternativströmskontakten, är det mer rimligt att välja CJX-seriens alternativströmskontakter (som kan utrustas med 2 eller 4 ytterligare hjälpkontakter) snarare än CJT-seriens alternativströmskontakter.
IV. Oegentlig kontrollanslutning med PLC:er
Utöver de tre nämnda faktorerna, gäller en kompletterande notering kontrollmetoden för alternativströmskontakten (spolen). Nuvarande industriella kontrollenheter som PLC:er (Programmerbara Logiska Kontroller)—som underlättar centraliserad kontroll—används alltmer. Men många kollegor har direkt anslutit alternativströmskontaktspoler till PLC-utgångsterminaler, vilket lett till skada på interna PLC-utgångskomponenter (reläer, transistorer, thyristorer).
Orsaken till detta fel är helt enkelt att strömmen under spolens intryckningsprocess överstiger strömförmågan hos PLC:ns utgångskomponenter. Därför bör en relä användas som en mellanliggande kontrolllänk mellan PLC och alternativströmskontakt när man använder en PLC för att styra en alternativströmskontakt.