
Detta test täcker tekniken för att bekräfta tjockleken på isolering och skyddsmantel hos elkabler. Tillräcklig tjocklek på isolering och skyddsmantel tillhandahålls för att kabel ska klara av spänningsbelastningar och mekaniska belastningar som kabeln utsätts för under sin drifttid. Mätning av sådan tjocklek är nödvändig för att verifiera om den är enligt angivna gränser eller ej. Dessa dimensioner garanterar säker och pålitlig prestanda för kabeln.
Detta är en ren mätprocess, därför måste utrustningen för testet väljas med största omsorg. Det bör finnas en mikrometer som kan mäta minst 0,01 mm variation, en vernierkaliper som tydligt kan läsa minst 0,01 mm, en mätmikroskop med linjär förstorning på minst 7 gånger och möjlighet att läsa minst 0,01 mm, samt ett skalat förstoringsglas som tydligt kan läsa minst 0,01 mm.
Först ska olika provstycken förberedas för olika mätinstrument och metoder. Proven kan vara av 2 typer: det ena är stycken av kabelkärna och det andra är skivstycken.

Noggranna mätningar utförs på provstycken som är minst 300 mm långa, som har skurets från slutprodukten i fallet med rund ledare och yttre skyddsmantel. Provet måste skäras från slutprodukten och alla material över isoleringen eller skyddsmanteln tas bort utan att skada isoleringen eller skyddsmanteln. Skivstycken som skärs från kabeln används för optiska mätningar. I detta fall kan material utanför och innanför isoleringen eller skyddsmanteln som ska mätas, tas bort om det behövs. Skivan skärs i tillräckligt tunna bitar längs planet vinkelrätt mot kabelns axel. Mätningarna bör helst göras vid rumstemperatur. Diameter av kabelns kärna och diameter av isolerad kärna och kabel med isolering samt skyddsmantel mäts med hjälp av mikrometer eller en vernierkaliper. Mätningarna måste göras vinkelrätt mot kärnans eller kabelns axel.
Mätningarna ska göras vid tre olika punkter med lika mellanrum längs provets längd. Dessa mellanrum kan vara cirka 75 mm i fallet med 300 mm långt prov. Varje mätning görs för diametern av insidan och utsidan av isoleringen eller skyddsmanteln. Vid varje punkt ska två mätningar göras för bättre noggrannhet. Totalt tas 6 mätningar av diametern nedan och ovanför isoleringen/skyddsmanteln. Genomsnittet av 6 mätta yttre diametrar ger genomsnittlig mätt yttre diameter av isoleringen/skyddsmanteln. På samma sätt, genom att ta genomsnittet av 6 mätta inre diametrar, får vi den genomsnittliga mätta inre diametern av isoleringen/skyddsmanteln. Skillnaden mellan genomsnittliga yttre och inre diametrar delat med två är inget annat än den genomsnittliga radiella tjockleken av isoleringen/skyddsmanteln.

Där visuell kontroll av provet avslöjar excentricitet, ska den optiska metoden användas genom att ta skivsektion av provet.
I fallet med skivsektion placeras provet under ett mätmikroskop längs optisk axel. För cirkulärt prov tas 6 sådana mätningar längs periferin med regelbundna mellanrum. För icke-cirkulär ledare utförs mätning radievis vid varje punkt där isoleringens tjocklek verkar vara minst. Antalet skivor tas från ett prov med regelbundna mellanrum längs dess längd på ett sådant sätt att totalen av dessa mätningar inte blir mindre än 18. Till exempel, i fallet med cirkulär ledare tas minst 3 skivor från ett prov och 6 mätningar i varje skiva ska utföras. I fallet med icke-cirkulär ledare beror antalet skivor som tas från ett prov på antalet punkter med minsta isoleringstjocklek. Eftersom i detta fall endast mätning görs vid punkter med minsta tjocklek.
För kärna/kabelbit
Där, Dout är genomsnittet av sex mätningar tagits för yttre diameter av isoleringen/skyddsmanteln
Där, Din är genomsnittet av sex mätningar tagits för inre diameter av isoleringen/skyddsmanteln.
För skivbit – Genomsnittet av 18 optiska mätningar tas som den minsta tjockleken av isoleringen/skyddsmanteln.
Rapport
Rubrik – Test för isolerings-/skyddsmantelstjocklek
Kabeltyp –
Serie-/partinummer –
Kabel-/trumnummer –
Resultat:
Referensspecifikation ………………………………
Slutsats – Prov uppfyller/upp