Kabelförsökningsmetoder | Felupptäckt och platsbestämningstekniker

I. Metoder för kabeltest och inspektion:

• Isolationsmotståndstest: Använd en isolationsmotstånds tester för att mäta kabelns isolationsmotstånd. Ett högt isolationsmotstånd indikerar god isolering, medan ett lågt värde kan tyda på isoleringsproblem som kräver ytterligare undersökning.

• Spänningshållbarhetstest: Genomför ett högspänningstest med en högspänningstester för att verifiera om kabeln kan hålla ut hög spänning under dess nominella driftvillkor. Under normala omständigheter bör kabeln klara ett testspänning som är högre än dess nominella spänning utan att brytas ned.

• Motståndstest: Använd en motstånds meter för att mäta kabelförledningens resistans. Detta test utvärderar resistansen mellan ledare. I allmänhet bör resistansvärdet för kabeln ligga inom ett angivet intervall.

• Kortslutningstest: Använd en kortslutningstester för att kontrollera efter kortslutningsfel i kabeln, såsom kortslutningar mellan ledare eller jordfel.

• Felplatsbestämningstest: När det finns ett kabelfel använder man en felplatsbestämning för att hitta den exakta platsen för felet. Vanliga metoder för felplatsbestämning inkluderar Tidsdomänreflektometri (TDR) och Frekvensdomänreflektometri (FDR).

• Infraröd termografitest: Använd en infraröd termografi för att skanna kabeln och upptäcka potentiella lokala varma punkter. Varm punkter är ofta indikatorer på kabelproblem, som till exempel överdriven ström, dålig kontakt eller isoleringsfel.

II. Metoder för att hitta kabelfel:

• Visuell inspektionsmetod: Börja med att inspektera kabelförledningens yttre del för synliga skador, som snitt, sprickor eller ålder. Betyg av kabelförbindelser och isoleringssnitt för att kontrollera löshet, skada eller försämring.

• Isolationsmotståndstestmetod: Använd en isolationsmotstånds tester för att utföra isolationsmotståndsmätningar. Ett lågt isolationsmotstånd kan indikera isoleringsfel (t.ex. skadad isolering eller fuktinträngning), vilket kan leda till kretsavbrott.

• Högspänningstestmetod: Använd en högspänningstester för att utföra ett spänningshållbarhetstest, vanligtvis runt 1,5 gånger den nominella spänningen. Om kabeln lyckas klara testet utan att brytas ned indikerar det inga isoleringsfel; annars kan det finnas ett isoleringsfel.

• Växelström/direktström-motståndstestmetod: Använd en växelström/direktström-motstånds tester för att mäta både växelströms- och direktströmsmotståndet för kabeln. Detta test kontrollerar jordningsmotstånd och ledare-till-ledare-motstånd.

• Felplatsbestämningstest: När ett fel finns använder du en felplatsbestämning för att fastställa den exakta felplatsen. Vanliga metoder inkluderar Tidsdomänreflektometri (TDR) och Frekvensdomänreflektometri (FDR).

• Infraröd termografimetod: Använd en infraröd termografi för att skanna kabeln och upptäcka lokaliserade varma punkter, vilket hjälper till att identifiera potentiella felplats.

• Öppen-kretstestmetod: Utför ett öppen-kretstest genom att koppla ur eller ansluta olika kabelsektioner för att kontrollera kontinuitet, därigenom identifiera potentiella öppna kretsplatser.

Val av metoder för att hitta kabelfel bör baseras på faktiska förhållanden. Utan nödvändig instrument, utrustning eller relevant kompetens rekommenderas det att söka hjälp från behöriga experter.