Testningen av inomhuslastomkopplare bör täcka deras hela livscykel och fokusera på fyra kärnfrågor: "att säkerställa tillförlitlig isolering, normal mekanisk drift, säker växlingskapacitet och driftskompatibilitet." De huvudsakliga testkategorierna inkluderar:
1. Testning av isoleringsprestanda: Använd en megaohmmätare för att mäta isoleringsmotstånd mellan faserna, från fas till mark, och mellan rörliga och fasta kontakter (≥0,5 MΩ för lågspänning, ≥1000 MΩ för högspänning). Högspänningskopplare kräver ytterligare prov på nätfrekvenshållbarhet (t.ex. en 10kV-kopplare håller ut 42kV i 1 minut utan brytning eller fläkt).
2. Mekaniska och kontakttester: Utför 3-5 öppna/stänga-operationer för att verifiera smidig drift utan fastande och överensstämmelse med resespecifikationer. Mät kontaktmotstånd med en DC-dubbearmstrav (≤50 μΩ). Samtidigt verifiera terminalspänningsmoment och jordkontinuitet (jordmotstånd ≤4 Ω).

3. Övervakning av driftstatus: Under belastning, använd en infraröd termometer för att mäta temperaturökning vid terminaler och kontakter (≤60K, med ett maxskillnad på ≤10K mellan faser). Periodiskt omät isoleringsmotstånd (en minskning på inte mer än 30% jämfört med initiala värden).
4. Specialkompatibilitetstestning: För kopplare utrustade med sikringar, simulerar du ett fel för att verifiera att kopplaren pålitligt kan brytas efter att sikringen har brustit. I fuktiga eller stoftrika miljöer övervakar du kabinettsfuktighet och rengör isoleringskomponenter regelbundet.