I. DC-motståndstest av transformatorns primära och sekundära vikter:
DC-motståndet i transformatorns primära och sekundära vikter kan mätas med fyraladningsmetoden (Kelvin), som bygger på principer för exakt motståndsättning.
I fyraladningsmetoden ansluts två testledningar till båda ändarna av den vikt som ska testas, medan de andra två ledningarna ansluts till närliggande viktterminaler. Ett AC-strömkälla appliceras sedan till de två ledningarna som är anslutna till de närliggande vikterna. Med en multimeter mäts DC-spänningen och strömmen, och DC-motståndet för den vikt som prövas fastställs. Slutligen beräknas DC-motståndsvärdet med hjälp av formeln för fyraladningsmetoden.
Det bör noteras att mätningen av DC-motstånd i transformatorvikter måste utföras när elektrisk utrustning är frånkopplad. Faktorer som temperatur, fuktighet och luftburena föroreningar måste beaktas, och man bör vara försiktig för att förhindra störningar från testledningar som kommer i kontakt med annan utrustning.
II. Isolationsmotståndstest av transformatorvikter:
Isolationsmotståndet för transformatorvikter hänvisar till motståndet mellan vikterna och mark. Två vanliga metoder för att testa viktisolationsmotstånd är:
Multimetermätning: Koppla bort transformatorns strömförsörjning, anslut de två multimeterprobes till de två terminalerna på vikten, ställ in multimetern på resistansläge (ohmmeter) och läs av isolationsmotståndsvärdet. Denna metod är lämplig för småkapacitetstransformatorer.
Bridgesaldo (Wheatstone Bridge) mätning: Anslut transformatorn till en bridgesaldokrets och använd omvänd mätning för att bestämma viktisolationsmotståndet. Brokretsen inkluderar en oscillator, en detektor och finjusteringskretsar, vilka tillsammans ger ett värde på viktisolationsmotståndet. Denna metod är lämplig för storkapacitetstransformatorer.
Det är viktigt att eliminera externa störningar innan testet genomförs och att säkerställa att multimetern eller bromätningen har hög noggrannhet och tillförlitlighet för att garantera testets noggrannhet. Regelbunden kontroll av viktisolationsmotståndet kan effektivt förhindra elektriska fel.
III. Växelströmshållfasthetstest av transformatorvikter:
Växelströmshållfasthetstestet utvärderar transformatorvikternas förmåga att klara högspänning under en växelströmsfält vid en angiven spänning. Detta test bedömer effektivt transformatorns elektriska isoleringsegenskaper och hjälper till att förhindra elektriska fel på grund av otillräcklig isoleringshållfasthet.
De specifika stegen för detta test är följande:
Förbered testutrustning: Inklusive en växelströms-högspänningsgenerator, strömväxalare, högspänningsmätare, spänningsmätare, etc.
Säkerställ säkerhet: Verifiera att testutrustningen är säker och pålitlig. Personal måste ha skyddsutrustning och följa arbetsplatsens säkerhetsrutiner.
Testförberedelse: Anslut testströmförsörjningen till transformatorvikterna. Välj testspänning och frekvens enligt transformatorns nominalspänning och frekvens, samt sätt testtid.
Testprocedure: Tillämpa en stabil växelströmsspänning vid den valda testströmmen och registrera spännings- och strömvärdena.
Resultatbedömning: Efter testet, bedöm om viktens hållfasthet uppfyller kraven baserat på etablerade standarder och testresultat.
Notera: Under växelströmshållfasthetstestet, granska noggrant elanslutningarna, testkretsen, isolationsmotståndet och jordningen för att säkerställa att hela testprocessen är säker och pålitlig. Om testresultaten inte uppfyller kraven bör transformatorn snabbt repareras eller ersättas för att säkerställa säker drift av elektrisk utrustning och personalens säkerhet.
IV. Noggrannhetstest av transformatorns temperaturmätning:
Transformatorns temperatur är en kritisk referensparameter under normal drift och är avgörande för säker drift. För att verifiera noggrannheten i temperaturmätningen måste ett noggrannhetstest utföras.
De specifika stegen för att testa noggrannheten i transformatorns temperaturmätning är följande:
Förbered testutrustning: En termometer och kalibreringsenhet krävs.
Ställ in mätnorm: Fastställ mätnormen för termometern baserat på faktiska förhållanden och tillämpliga standarder.
Kalibrering: Placera termometern i kalibreringsenheten och kalibrera den. Om avvikelser upptäcks, korrigera termometern baserat på den faktiska avvikelsevärdet.
Genomför temperaturmätning: Placera den kalibrerade termometern vid en angiven temperaturmätningpunkt på transformatorn. Registrera termometervärdet, tillsammans med testtid och omgivande temperatur.
Analysera resultat: Jämför det mätta temperaturvärdet med den faktiska temperaturen, beräkna mätavvikelsen och utvärdera mätningens noggrannhet.
Notera: Noggrannhetstestet bör genomföras vid flera temperaturmätningpunkter. Dessutom bör temperaturmätningar göras när transformatorn drivs under stabila förhållanden för att få mest exakta resultat. Mätningpunkter med betydande avvikelser bör justeras eller ha sina temperatursonder bytt ut snabbt för att säkerställa exakta läsningar.
