Vilka faktorer bidrar till att vissa personer är mer benägna att bli elektriskt stungna än andra?

Mänsklig resistansskillnad

Hudtillstånd

Huden är en viktig del av kroppens elektriska resistans. När huden är torr är resistansen relativt stor; när huden är fuktig minskar resistansen betydligt. Till exempel vid stark svettning eller vattenfläckar på hudytan (som nyligen tvättade händer som inte har torkat) kan mänsklig resistans minska från tusentals ohm i torrt tillstånd till hundratals ohm eller ännu lägre. Detta beror på att fukt löser elektrolyter på hudytan, vilket skapar ledande vägar som gör det lättare för strömmen att passera genom kroppen, vilket ökar risken för elektrisk stöt.

Hudens tjocklek och integritet

Personer med tunnare hud har större sannolikhet att bli elektriskt stötta. Till exempel har barn tunnare hud än vuxna, och deras hudresistans är relativt låg. Dessutom, om huden är skadad (som snitt, blåmärken osv.), kommer strömmen lättare att tränga in i kroppen genom såret, eftersom resistansen i det skadade området är mycket lägre än hos intakt hud. Såret kan ha direkt exponerat underhudsveck och blod, vilka leder ström bättre än hud och ger en lättare väg för strömmen.

Kroppens interna fysiologiska faktorer

Vatteninnehåll i kroppen

Vatteninnehållet i olika vävnader i kroppen varierar, och vävnader med högt vatteninnehåll har bättre elektrisk ledningsförmåga. Till exempel har muskelvävnaden ett högt vatteninnehåll, medan fetvävnaden har relativt lågt vatteninnehåll. Personer med ett högre andel muskler i kroppen kan ha relativt god allmän elektrisk ledningsförmåga och är mer benägna att ha en elektrisk ström som passerar genom kroppen vid samma spänning. Dessutom kan kroppens vatteninnehåll också påverkas av ålder, hälsotillstånd och andra faktorer.

Vatteninnehållet i kroppen hos äldre personer är lägre än hos unga, och risken för elektrisk stöt minskar till viss del, men på grund av den kombinerade effekten av andra faktorer (som torr hud, långsam reaktion osv.) finns fortfarande en risk för elektrisk stöt.

Elektrolytbalans

Elektrolyter i kroppsvätskor (som natrium, kalium, kloridplasma) har en viktig effekt på strömförseln. Om elektrolytbalansen i kroppen är ur balans, till exempel vid vissa sjukdomstillstånd (som abnorm elektrolytexkretion p.g.a. njursjukdom) eller speciella fysiologiska tillstånd (som elektrolytförlust p.g.a. intensiv svettning efter ansträngande fysisk aktivitet), kan kroppens elektriska ledningsförmåga ändras. Förändringar i elektrolytkoncentrationer kan påverka nerv- och muskelcellernas excitabilitet, vilket i sin tur påverkar kroppens känslighet för elektriska strömmar, vilket gör en skillnad i riskerna och konsekvenserna av elektriska stötar.

Miljöfaktorer

Markens tillstånd

Risken för elektrisk stöt ökar kraftigt om en person står på fuktig mark, som en vattenstänkt golv, fuktig jord eller metallgolv. Den fuktiga marken kan betraktas som en ledare, och när kroppen rör vid en laddad kropp, flödar strömmen genom kroppen till marken för att bilda en slinga. När man står på en fuktig golv är kroppen ansluten till en bättre jordningsväg än när man står på ett torrt trägolv eller en isolerande gummi matta, vilket gör elektriska stötar mer troliga.

Omgivande elektriska och magnetiska fält

I vissa miljöer med starka elektriska eller magnetiska fält, som nära en högspänningsstation eller runt en stor elektrisk motor, kan kroppen induseras att bli laddad. När kroppen induseras att bli laddad, kan kontakt med andra jordade objekt eller objekt med låg potential orsaka elektrisk stöt. Till exempel, i en högspänningsstation, kan kroppen på grund av det starka elektriska fältet uppleva en laddning, och om man oavsiktligt rör vid en jordad metallkonstruktion i stationen, kommer det att finnas ström genom kroppen till jorden, vilket orsakar elektrisk stöt. I detta fall är personer som arbetar eller opererar i en miljö med starka elektriska eller magnetiska fält mer benägna att bli elektriskt stötta än personer i vanliga miljöer.

Arbets- och livsstilar

Yrkeskontakt

Personer inom vissa yrken har större tillgång till elektrisk utrustning, vilket ökar risken för elektrisk stöt. Till exempel behöver elektriker ofta installera, överhålla och underhålla elkablar, och har fler möjligheter att komma i kontakt med laddade kroppar; det finns också arbetstagare som arbetar i verkstäder för tillverkning av elektronutrustning, som också har frekvent kontakt med elektronkomponenter och kretsar under operation. Om dessa personer inte strikt följer säkerhetsprocedurer i arbetet, som korrekt användning av isoleringsverktyg, inte bär skyddsutrustning, är det lätt att det uppstår elektriska stötolyckor.

Vanor vid användning av apparater

I dagligt liv, några dåliga elektricitetsvanor ökar möjligheten för elektriska stötar. Till exempel, att använda våta händer för att koppla eller avkoppla elektriska apparater, detta minskar isoleringsresistansen mellan kroppen och apparaterna, vilket gör det lättare för strömmen att passera genom kroppen; det finns också för mycket dragning på kablar vid användning av elektriska apparater, vilket kan orsaka att isoleringslagret på kablar skadas, vilket exponerar den interna laddade kabeln och ökar risken för elektriska stötar.