Temperaturhöjningstest av storskalegeneratorbrytare

Temperaturhöjningstestet är ett viktigt test för generatorväxelbrytare för att verifiera deras strömföringsförmåga. I detta test kan den maximala testströmmen nå upp till 35 kA för att simulera det verkliga driftmiljön. Testprovet utgörs av en komplett trefasinstallation, men testet genomförs endast på en fas. Lufttemperaturen kan justeras med hjälp av kylvatten.
Genomförandet av detta test fokuserar huvudsakligen på följande tre aspekter, och layouten av experimentplatsen visas i figuren. Följande punkter bör beaktas under detta test:

1. Uppmärksamhet vid provlop och provresistans vid högströmsprovning
Vid högströmsprovning är det nödvändigt att vara uppmärksam på provloopen och provets resistans. För att undvika för stora spänningsfall är det nödvändigt att minska strömföringsförmågan hos anslutningskablar, välja provutrustning med lämplig kapacitet och öka portens spänningsutmatningskapacitet.

2. Lämplig layout av provloopen
Användandet av en lämplig layout för provloopen kan effektivt reducera den totala nätspänningselektriska impedansen under drift. Det kan också förhindra problem som yteffekten, hysteresisförluster och uppvärmning i provkretsens kropp orsakade av flerledningskopplingar, vilket annars skulle kunna påverka den normala genomförandet av temperaturhöjningstestet.

3. Temperaturjustering under tvingad luftkylningstestförhållanden
Under tvingade luftkylningstestförhållanden, eftersom justeringen av vindtemperaturen uppnås genom växling med vatentemperaturen, finns det en tidsfördröjning. Därför bör justeringar göras baserat på temperaturgränser. Det är nödvändigt att göra långsamma justeringar inom den tillåtna temperaturintervallet för att säkerställa korrekt kontroll av testmiljön.