Elfördelningsystem

Definition av elektrisk strömfördelningsystem

Ett elektriskt strömfördelningsystem definieras som ett nätverk som levererar ström till enskilda konsumenters lokaler på en lägre spänningsnivå.

Ett elektriskt strömfördelningsystem tillhandahåller ström till enskilda konsumenters lokaler. Fördelningen av elektrisk ström till olika konsumenter sker via en mycket lägre spänningsnivå jämfört med strömleverans över långa avstånd (dvs. över långa överföringslinjer).

Fördelningen av elektrisk ström sker genom fördelningsnät. Fördelningsnät består av följande delar:

• Fördelningsstation

• Primär fördelningsförsörjare

• Fördelningstransformator

• Distributörer

• Serviceledningar

Den överförda elektriska strömmen stegras ned i understationer, främst för fördelningsändamål.

Den nedstegrade elektriska strömmen matas till fördelningstransformatorn genom primära fördelningsförsörjare. Övergripande primära fördelningsförsörjare stöds huvudsakligen av järnstolpar (helst rälspilar).

Ledarna är flätade aluminiumledare och de monteras på armarna på stolen med hjälp av spikisolatorer. I trängsatta områden kan ibland även underjordiska kablar användas för primära fördelningsändamål.

Fördelningstransformatorer är huvudsakligen trefasiga stolsmonterade typer. Sekundären av transformatorn är ansluten till distributörer. Olika konsumenter får elektrisk ström genom serviceledningar.

De här serviceledningarna kopplas från olika punkter på distributörerna. Distributörerna kan också kategoriseras om till distributörer och sub-distributörer. Distributörer är direkt anslutna till sekundära fördelningstransformatorer, medan sub-distributörer kopplas från distributörerna.

Serviceledningar för konsumenter kan antingen vara anslutna till distributörerna eller sub-distributörerna beroende på position och överenskommelse mellan konsumenter.

I strömfördelning bärs både försörjare och distributörer elektriska belastningar, men försörjare bärs utan mellanliggande tappningspunkter, medan distributörer har flera tappningspunkter för att servera konsumenter.

Försörjaren matar ström från en punkt till en annan utan att tappa från någon mellanliggande punkt. Eftersom det inte finns några tappningspunkter (dvs. en punkt där spänningen och strömmen kan stegras ned eller upp) emellan, är strömmen vid sändningsändet lika med den vid mottagningsändet av ledaren.

Distributörerna tappas vid olika punkter för att mata olika konsumenter, och därför varierar strömmen längs hela deras längd.

Komponenter i fördelningsnät

Fördelningsnät består av fördelningsstationer, primära fördelningsförsörjare, fördelningstransformatorer, distributörer och serviceledningar.

Radial strömfördelningsystem

Detta system har försörjare som strålar ut från en station, men kan orsaka strömavbrott om en försörjare misslyckas.

I de tidiga dagarna av elektriska strömfördelningsystem kom olika försörjare radievis ut från stationen och anslöt till den primära fördelningstransformatorn.

Men det radialelektriska strömfördelningsystemet har ett stort nackdel, nämligen att vid eventuell försörjares misslyckande skulle de associerade konsumenterna inte få någon ström eftersom det inte fanns någon alternativ väg för att mata transformatorn.

Vid transformatormisslyckande blir strömförsörjningen avbruten. Med andra ord skulle konsumenten i det radialelektriska distributionsystemet vara i mörker tills försörjaren eller transformatorn åtgärdats.

Ringhuvudströmfördelningsystem

Ett ringhuvudsfördelningsystem använder ett ringnät av distributörer som matas av flera försörjare, vilket ger kontinuerlig strömförsörjning även om en försörjare misslyckas.

Avsnittsisolatorer

Dessa enheter i ringhuvudssystem isolerar delar av nätet för underhåll eller fel, samtidigt som de upprätthåller strömförsörjning till andra delar.